Kollektivtrafiken löper genom hela vårt samhälle och det är självklart viktigt att vi på MTR jobbar hårt för att varje resenär ska känna sig trygg, oavsett var och när resan sker. Tunnelbanan är stadens pulsåder och alla som reser med den ska vara trygga oavsett tid på dygnet – det är centralt för både Stockholm och vår verksamhet. Vi gör hela tiden uppföljningar av utvecklingen på plats vid stationer genom att analysera inträffade händelser och hämta kunskap från andra samarbetspartners. På många platser samarbetar vi också på olika sätt med lokalsamhället för att skapa en tryggare station.

Fawwaz har haft en ledande roll i att framgångsrikt utveckla tryggheten på stationen i Rinkeby. Idag ligger metoden till grund för MTR:s fortsatta arbete.

Varför är trygghet så viktigt?
Hela reseupplevelsen präglas av den. Våra resenärer måste känna sig trygga, annars kommer de inte att vilja resa med tunnelbanan. Tryggheten för våra resenärer och vår personal har alltid varit ett stort inslag i arbetet som stationsansvarig på MTR. Vi har ett ansvar att skapa en säker tunnelbana och en trygg arbetsplats. 

Hur har arbetet med trygghet sett ut sedan du började? 
Nu har jag varit på MTR i snart 10 år och det har hunnit hända mycket. Jag kan ju mest om stationen i Rinkeby, och där har vi gjort ett jättejobb tillsammans med lokalsamhället. Förut var personalen uppgiven. Man visste inte riktigt vart man skulle vända sig och kände ibland att det inte hände något när man tog upp problem. Det fanns många saker som skapade otrygghet. Det var plankning, hot, rökning, mer eller mindre öppen knarkhandel, nedskräpning. En ständig oro både för personal och resenärer, men man rapporterade inte för det ledde inte till något.

Du var med och tog tag i den situationen. Hur gjorde ni? 
Vi bestämde att vända på detta och att vi skulle rapportera precis ALLA händelser för att komma åt mörkertal och visa på det allvarliga läget. Sedan samlade vi stadsdelsförvaltning, trafikförvaltning, bussoperatören, vaktbolag och fastighetsägaren. Det vi kom fram till var att alla måste bidra, åtgärdsförslag skulle komma från alla håll för att vända på detta. Tillsammans lyfte vi sedan frågan till Polisen, som snabbt tog ansvar.

Vad gjorde ni, mer konkret?
Tillsammans med Fastighetsägaren bestämde vi att stänga en av två ingångar under vissa tider för att förenkla polisens arbete, polisen ökade sin närvaro markant, stadsdelsförvaltningen fick information om ungdomar som behövde stöd och vår personal hade ögon och öron öppna för allt som hände på stationen. Vi startade gemensamma så kallade trygghetsvandringar där vi tittade på trygghet utifrån allas perspektiv. När polisen minskade sin närvaro tog vanliga ordningsvakter över och fick utbildning av polisen specifikt i hur de skulle arbeta med den lokala stationen. Sen har ett mer närvarande ledarskap varit en nyckel för att skapa trygghet hos personalen. Jag och mina kollegor är mycket närmre den dagliga verksamheten på stationen idag.

Förut fanns en känsla av otydlighet nämnde du, hur har ni minskat den?
Ja, rent praktiskt har vi ju ett tydligt arbetssätt idag. Så fort något händer ringer personalen arbetsledningen på journumret. När det behövs får de stödsamtal, eller psykologsamtal om man vill, direkt eller dagen efter en händelse. Sen tittar vi gemensamt på vad som har hänt. Finns det liknande händelser, är det ett större problem bakom? Jag eller mina kollegor tar det då vidare till nästa chef, till polisen, trygghetscentralen, trafikförvaltning och bevakningsbolaget. Idag kan vi agera mycket snabbare på saker som händer och dessutom se till så att fler i lokalsamhället kan vidta åtgärder.

Hur ser du på utvecklingen framåt?
Positivt! Vi har etablerat en metod som verkligen fungerar. Och även om det behövs lokal anpassning så kommer MTR att kunna fortsätta öka tryggheten på stationer där den inte är tillräckligt hög.